Nyåret får alltid Maria att börja reflektera över vad hon har gjort det här året. Det gör henne lite ledsen över att se att det bara har rullat på av farten som vanligt. Vart i hela friden tar tiden vägen?!

Hon känner lite stress över att hon inte blir yngre utan tvärtom. Det skaver inombords, skulle inte livet vara mer än så här? Jobb, städa, laga mat, skjutsa till aktiviteter och sen om igen. Maria tycker vardagen är relativt tråkig, hon vill ha ut mer av sin vardag men hur? Nä nu jäklar ska det bli ändring på det här tänker Maria och skålar in det nya året.

Jag tror vi är många som gör det, att vardagen bara springer på. Vi har länge varit i mammarollen och nu har vi behov av att få förverkliga oss själva lite mer.

Om du vill utforska vad ditt nästa steg är så häng med till vackra Villa Fridhem på en träff med likasinnade kvinnor så hjälps vi åt med att skapa din drömvardag. Eller så börjar en ny omgång av Hitta din passion, din mening i livet den 30 januari. En perfekt start på det nya året. Låt 2017 bli DITT år. 

Kram och Gott Nytt År!
Ulrika

Ps. Jag bjuder på 10 nycklar till välmående och framgång 2017 KLICKA HÄR!

Maria älskar julen men hon är lika glad över att den tar slut. Julen blir nämligen extra påfrestande för henne som den sensitiva kvinna hon är. Hon får nämligen ingen tid för sig själv då hela familjen är hemma och hon kan ju inte låta bli att fixa för allt och alla som den “duktiga flicka” hon är.

Hon kan ibland tänka att det ska bli skönt när skola och arbete börjar igen och vardagen kommer åter. Hon skäms lite över den tanken, men det har inget att göra med att hon inte älskar sin familj. Hon blir bara så trött av att hela tiden ha någon runt sig. Att aldrig få vara själv och samla tankarna som hon har ett sådant stort behov av. Hon önskar att jularna var lite lugnare och mindre ansträngande.

Låt mig då få ta med dig på en dag där du får stå i centrum tillsammans med andra likasinnade kvinnor i en vacker rogivande miljö. Låt oss ta dagen som den kommer och se vart du står, vart du vill och hur du tar dig dit. Varmt välkommen KLICKA HÄR!

Hälsningar
Ulrika

Maria är den som alltid finns till för allt och alla. Hon är den som alla kommer till när de vill prata av sig, för hon är den goda lyssnaren med stort hjärta. Hon finns alltid där, hon säger aldrig nej.

Ibland kan hon känna sig utnyttjad då det är flera personer hon känner som bara vill prata om sig själva och sina problem men frågar aldrig henne hur hon mår eller känner. De personerna tar mycket energi av Maria men hon vet inte hur hon ska kunna säga nej utan att såra.

Maria är trött på samtal om problem med människor som sitter fast. Hon vill ha djupa utvecklande samtal som tar henne vidare i livet. Samtal om drömmar som ger henne energi. Hon älskar samtal med likasinnade som ser henne och förstår henne, det ger henne energi. Men hon har svårt att hitta dem som är som hon.

Fundera över vilka personer som tar din energi.

Handen på hjärtat, har du gett personen en chans att lyssna till dig? Var modig och säg ”Jag skulle gärna vilja dela med mig en tanke/händelse, vill du höra?” Om personen är villig att höra och har förmågan att stanna hos dig och ställer frågor, så grattis! Din bild av personen har inte varit sann, det är din föreställning som inte stämde. 

Gör personen tvärtom. Lyssnar men direkt tar det tillbaka till sig och klarar inte av att stanna hos dig, ja då har du haft rätt i att det är en energitjuv om det alltid blir så. Hur vill du då att er relation ska se ut framöver? Är det en bra relation om det bara är en person som ger hela tiden och den andra tar hela tiden?

Mitt råd är att minimera tiden med den personen (om du inte vill avsluta relationen) och prata endast med personen när du känner dig stark för att kunna hålla det som är. Det här är extra viktigt för oss som högkänsliga. Det är okej att inte svara i telefon eller träffas om du inte har lust eller ork, du väljer.

Kom ihåg att du väljer vilka du vill ha i ditt liv och vilka val du vill göra i livet. Ta hand om dig!

Kram Ulrika

Ps. Känner du igen dig i Maria i att vilja träffa likasinnade? Kom och prata drömmar med mig och hur du kan nå dem på Villa Fridhem 21 januari. Det skulle vara så kul om du är med. Läs mer HÄR.

Maria upplever att tiden rusar på i full fart. Barnen börjar bli äldre och klarar sig till stor del själva, så hon får mer tid över till sig själv. Men trots det så har Maria fullt upp. Hon vill så mycket mer med sitt liv men hon kommer aldrig liksom dit.

Hon tänker att nu så ska jag….men så har dagen försvunnit i en massa måsten. Ofta sätter hon andras behov före sina egna, som att agera taxichaufför åt barnen, ställa upp i föreningen, hjälpa vänner etc. Hon har svårt för att säga nej och sätta gränser, för hon vill vara en bra mamma och vän. Så dagarna springer iväg…

Att det är för mycket som pågår i ditt liv som egentligen inte har med dina behov att göra, din innersta längtan? Vet du ens vad din innersta längtan är eller har du tryckt undan den i alla måsten?

I den här veckans inspirationsbrev får du en övning där du kan utforska vad som ger och vad som tar din energi. För du behöver först frigöra tid för att kunna ge utrymme åt det du verkligen vill göra. Om du inte har inspirationsbrevet så kan du anmäla dig HÄR. Brevet kommer via mail söndagkvällar kl.21.00

Ha en riktigt fin 4:e advent!
Hälsningar
Ulrika

Ps. Vill du ge dig tid till att utforska din inre längtan tillsammans med en liten grupp likasinnade kvinnor? Då är du varmt välkommen till Villa Fridhem för en underbar dag där vi ser på vart du står, vart du vill och hur du tar dig dit. Varmt välkommen LÄS MER HÄR!

Där programmerar vi allt vi hör och ser under vår uppväxt. Ibland blir hårddisken full och vi behöver rensa den från gammalt material. Min tro är att vi även behöver göra det med våra programmerade hjärnor. 

Då menar jag sant för dig i dag, som vuxen? Som barn har vi liksom inget val, vi får helt enkelt bara gilla läget och ta över våra föräldrars trosuppfattningar, värderingar och mönster. Men idag är du vuxen och kan göra egna medvetna val. Med det säger jag inte att allt du har fått med dig har varit dåligt, men allt kanske inte resonerar rätt i dig.

För mig har den stora indikation varit hur det känns inom mig. Skaver något inombords så är det något som är fel, något som behöver justeras. Men för att veta vad det är så måste jag stanna upp i tystnad och verkligen lyssna inåt. Stressar jag på och inte ger mig tid till reflektion så hör jag inte min inre röst som viskar till mig. 

Att helt plötsligt börja bryta mönster är inte så lätt när du hör dina gamla programmeringar av tankar säga till dig. Exempel: ”Inte kan du bjuda hem din mamma i det här stöket, vad ska hon då säga?” Din mamma har alltid städat under din uppväxt och lagt värde i att ha ett vackert hem och det har du fått med dig som en programmering omedvetet. 

Men nu som vuxen med barn och med ett heltidsarbete så har du insett att ett perfekt hem är inte det som är viktigaste i ditt liv. För dig är det viktigare att lägga tiden på din familj och umgänge. Men trots det så får du dåligt samvete för du hör rösten i ditt huvud och kanske även att den på pekar hur dålig du är som inte hinner med både och.

Ja det går. Det handlar om att skapa nya programmeringar i hjärnan. Det innebär att du måste radera (delete) de gamla för att ersätta dem med nya. När du hör rösten ”Inte kan du bjuda hem din mamma i det här stöket, vad ska hon då säga?”

Då är mitt råd att le och tänka. ”Det var min mammas värderingar och inte mina. Jag väljer nu hur jag vill ha det och jag prioriterar umgänge före kliniskt rent hem. Det är okej.”

Vår inre dialog pågår konstant. Men första steget till förändring är att se den och börja svara den. Vi tar exemplet ovan igen, det skulle kunna se ut såhär:

- Inte kan du bjuda hem din mamma i det här stöket, vad ska hon då säga?
- Varför inte? Vad skulle då hända? svarar du.
- Äh….(tanken blir lite ställd av din fråga)…hon kommer tycka du är slarvig.
- Okej, då får hon väl tycka det. Jag tycker faktiskt att det är tillräckligt bra städat.
- Men hon kommer vara på dig som bara den med allt du borde göra.
- Ja, men jag får väl säga till henne eller så får hon säga vad hon vill utan att jag behöver ta ansvar för det.
- Hon kommer att bli sårad om du säger till henne.
- Näe det tror jag inte, hon är ju en vuxen människa klart hon klarar av det. Jag blir ju sårad av att hon är på mig hela tiden, det är väl inte heller okej.
- Jo, det har du så klart rätt i.
- Hon gjorde sina val och jag gör mina, eller hur.
- Ja, det stämmer. 

Ja, så kan det se ut. Men vet du vad. Det kan även bli precis tvärtom i verkligheten, att dina mamma kommer hem till dig och säger ingenting. Eller att hon svarar dig (när du förklarar vad du prioriterar) att det är klokt och bra gjort av dig. Ja, ibland ligger våra föreställningar enbart i våra tankar och det behöver inte bli så i vår verklighet. Därför behöver vi utmana oss och göra det i verkliga livet för att få de resultat vi vill se.

Hoppas det här inspirerar dig till att titta på dina gamla föreställningar och vad ditt motstånd ligger i så att du kan börja leva det liv du faktiskt vill leva.

Vill du veta mer om Tankesabotörer så är du välkommen att ladda ner en gratis E-bok som du får via mail. Fyll i dina uppgifter här nedan så kommer den direkt till din mail. 

Ha det bäst!
Ulrika

Den där känslan när jag har bestämt mig för att hålla en föreläsning och känner mig exalterad inför det. Men desto närmre jag kommer dagen för föreläsningen desto mer motstånd känner jag.

All min högkänslighet slår till på en gång och främst motståndet till att stå i allas blickars centrum, att bli granskad, att känna och ta in alla i rummet som bara i sig kan vara överväldigande.

Känslan att mentalt jobba med motståndet, att tillåta det få finnas där, att omfamna det med kärlek, att peppa mig själv mentalt att det kommer gå bra.

Att sedan stå där och ta in rummet och till en början vara nervös för att sedan efter några minuter vara i det naturliga flödet med tilliten om att det blir som det blir. Tiden flyger iväg, 1 timma var för kort.

Bubblet i kroppen efteråt när många kommer fram och vill prata. Den härliga energin i lokalen när alla är inspirerade av just det ämne jag brinner för. Lusten till att vilja prata av sig, få reflektera tillsammans.

Det är något magiskt i att få träffa likasinnade som vill utforska det jag vill utforska. Oss själva, vår egen utveckling till att stå i vårt sanna jag för att må bra i en överväldigande värld.

Jag åker hem varm i hjärtat av alla möten. Tacksam för att människor kom för att lyssna till mig och min berättelse en sen söndagskväll 1:a advent, bara det i sig är en gåva.

Tacksam för att jag dagen efter inte har bokat in några möten för jag vet hur trött jag kommer att vara som högkänslig efter den urladdning jag får av föreläsningen.

Att efteråt få personliga mail från deltagare att jag har berört deras hjärta och att de vill tacka för påminnelsen om att ta tillvara på livet NU. Det värmer mitt hjärta. Om jag så bara når fram till en person som stannar upp och reflekterar över sitt liv och sina val i livet så har jag nått fram.

Lär känna dig själv och bli den du är.

Ta hand om dig!
Varm hälsning
Ulrika

Ps. Du har väl inte missat att du får en videövning varje vecka under decembermånad när du anmäler dig till inspirationsbrevet? KLICKA HÄR!

Under december månad kommer jag inte vara lika aktiv som tidigare med att skriva artiklar. Jag ska fokusera på pilotkursen som drar igång på söndag, vilket ni inte kan ha missat ;) I morgon är sista dagen för att anmäla sig och betala om du vill vara med, läs mer HÄR. 

November har varit en intensiv månad för mig så nu kommer jag att leva som jag lär och ta det lugnare i december. Jag skriver när lusten faller på helt enkelt. Men på måndagar kommer jag att titta in här för att ge dig en adventsgåva som består av en gratis video-övning. 

Med det sagt så laddar du ner din 1:a advent gåva HÄR. Den här veckan handlar övningen om föreställningar. D.v.s dina trosuppfattningar som du har fått med dig genom din uppväxt både från familj och samhället, både omedvetet och medvetet. Hoppas du ska gilla övningen.

Jag hade min vän och duktiga fotograf Viktoria Davidsson här förra helgen och då såg hon min lilla ”skattkista” med smycken. Jag har mitt Curima Smycken vilandes då jag har haft full fokus på Soulful Life & Business. Hon sa bestämt åt mig att dela med mig av min skattkista nu innan jul, så jag ska kanske göra det. Vad säger du, är du intresserade av smycken och vill se vad jag har? 

Ha det bäst!
Ulrika

Jenny vaknar med ny energi i kroppen. Hon känner sig fortfarande inspirerad efter föreläsningen men samtidigt gnager en liten oro. Hon vill gå kursen om Prestationsprinsessan men hur ska hon hinna gå en kurs under december månad när det är så mycket annat runt julen? 

Hon minns vad Ulrika sa om att julen är perfekt tid. För då kommer det bli mycket lättare att lära känna sin prestationsprinsessan för hon är 100 % aktiv under den här perioden.

En fördel är så klart att kursen är online, vilket innebär att hon kan sitta hemifrån och jobba med den via datorn. Ulrika sa även att kursen är mycket integrerad i vår vardag. Att vi bär frågorna med oss under dagen och gör en reflektion i skrivdokumentet på kvällen, så det borde inte vara så betungande.

Jenny minns även det Ulrika sa om att vi ofta tänker på allt vi vill förändra, men sällan gör förändringen. Vi tar inte action. Fasiken så rätt hon har, jag försöker bara hitta en massa ursäkter och har gjort det länge.

Nej, nu jäklar ska jag boka kursen och ha tillit till att det blir som det behöver bli. Jag ska ha tillit till processen. Wish me luck;) // Jenny

Det var sista inlägget från och om Jenny denna gång. Hon börjar nu kursen om Prestationsprinsessan på söndag 4 dec. Vill även du gå den så är sista dag att anmäla sig och betala på onsdag 30/11. Det vore kul om du hänger på, läs mer HÄR.

Bästa hälsningar
Ulrika

Jenny kommer hem fylld av energi från föreläsningen (läs gårdagens inlägg) men samtidigt mentalt trött av all information. Hon börjar nu förstå vad det handlar om. Hon fattar att det inte bara har med dålig planering att göra att hon inte räcker till.

Tankarna far runt om det Ulrika sa om den inre Prestationsprinsessan och hur hennes egen prestationsprinsessa kan piska på henne. Hur den inre dialogen blir kritisk och nedtryckande om hon inte gör allt prestationsprinsessan vill, men som hon själv egentligen inte vill göra.

Jenny inser hur mycket hon har fått med sig från sin uppväxt, hemifrån och från samhället som har skapat och format prestationsprinsessan och den ”duktiga flickan”.

Hon inser nu varför hon inte sätter gränser och tackar nej. Hon är rädd för att inte bli omtyckt om hon gör det. Det sitter långt inne att se och erkänna det. Det ligger lite skam i det.

Men oj, vad ska hon göra med alla de här nya tankarna och insikterna? Jenny bestämmer sig för att hon i morgon ska gå in och läsa på om kursen om Prestationsprinsessan som Ulrika ska hålla i. 

Jenny går till sängs och hon njuter av det varma ljuset från adventsstjärnan. Hon är mentalt trött men känner hopp i hjärtat innan hon somnar.

Ha en riktigt fin kommande vecka! 

Hälsningar
Ulrika Hederberg

Nu har Jenny fått nog av sin otillräcklighet och höga krav på sig själv. I morgon ska hon gå på Ulrika Hederbergs föreläsning för att höra om Ulrikas resa till ett balanserat liv - Konsten att räcka till.

Hon vet att Ulrika är en ambitiös och högkänslig kvinna mitt i livet som följer sitt hjärta. Men hur sjutton fixar hon att hinna med allt? Trots att Ulrika har en svårt förståndshandikappad son så får hon ihop livet och hon driver även ett företag(!). Hur gör hon för att räcka till, varför kan inte jag räcka till? tänker Jenny.

Men det är i morgon, idag måste Jenny få klart på adventsfixandet. Fönster ska tvättas, gardiner ska strykas och sättas upp, lussebullar ska bakas, adventsgrupper ska skapas och mycket mer….

Jenny känner sig stressad trots att hon tycker det är kul att göra fint till advent. Hon längtar tills morgondagens föreläsning då hon hoppas få lösningen på konsten att räcka till.

Jag är så glad att Jenny kommer till min föreläsning i morgon och hon kommer gå därifrån med nya insikter. Bor du i närhet så är du varmt välkommen till föreläsningen BOKA HÄR.

Ha nu en riktigt fin lördag❤️ Jag ska tvätta fönster och sätta upp adventsstakar, vad ska du göra?

Hälsningar
Ulrika

När är det dags att släppa taget om gammal som varit? Går det bara att bestämma sig att göra det?

Jag skulle säga delvis. Det kan ju vara så att du har fastnat och det bara går runt runt runt. Då tycker jag att du mentalt kan göra ett avtal med dig själv att släppa taget. OM du har gjort allt du har kunnat av den situation som du ältar, att det finns inget mer att göra.

Ett bra sätt är att skriva varje dag under en veckas tid, att tömma dig på allt runt det som du har fastnat i. Skriv skriv skriv tills det inte finns något kvar att skriva om. Kräks ut ALLT. Jag lovar dig att du till slut blir trött på dig själv och att du är less på det du är less på. 

Då är det dags att bränna upp eller riva isär det du har skrivet. Gör en ritual av det och medvetet välj att acceptera och släppa det som har varit i samma takt som du river eller eldar upp det du har skrivit. Känn hur skönt det känns att äntligen få släppa det och frigöra den negativa energin.

Du accepterar att det är som det är. Det som har hänt har hänt, men nu tar du med dig lärdomarna och går vidare i livet. Som mental styrketräning kan du ha med dig en affirmation om tankarna dyker upp igen:

”Det som har varit har varit. Jag kan inte ändra på det som varit så det tjänar ingenting till att jag ältar det. Jag har gjort vad jag har kunnat, nu väljer jag att gå vidare.”

Hoppas det här kan hjälpa dig att släppa taget om det som inte gynnar dig.

Ha en fin fredag!
Ulrika

Ps. Nu är det sista veckan att anmäla sig till pilotkursen Prestationsprinsessan KLICKA HÄR

Jenny vill otroligt mycket. Det är som att hjärnan poppar en massa idéer och hon upplever att tiden inte räcker till för att förverkliga alla.

Hon är specialist på att dra igång saker men hon hinner aldrig riktigt avsluta dem. Hon känner sig splittrad och frustrerad över att tiden inte räcker till och det gör henne faktiskt arg och irriterad.

Hon pressar sig själv till max för att hinna med allt roligt, men det känns inte så roligt längre. Glädjen har övergått till stress och press. Hon är tuff mot sig själv i sin inre dialog för att hon inte orkar driva igenom alla projekt. 

Känner du igen dig i att maximera ditt schema så att det övergår från glädje till stress? Hur skulle du vilja att det såg ut? Dela gärna med dig i en kommentar.

Nästa vecka börjar en ny pilotkurs om din inre Prestationsprinsessa. Har du känt igen dig i Jenny så är det här kursen för dig. Kom med och häng med ett härligt gäng där vi har kul när vi lär känna våra prestationsprinsessor. Klicka HÄR för att läsa mer. 

Hälsningar
Ulrika

Om du frågade en högkänslig så skulle du förmodligen få svaret både ja och nej. 

Visst kan det vara en gåva i sig att få känna mycket för det ger fantastiska upplevelser av natur, musik, konst, fina möten etc.

Men det kan även vara extremt jobbigt att ta in det som inte är vackert som krig, våld, konflikter etc. Det går rakt in och ger en klump i magen som kan sitta kvar länge.

Min tro är att en högkänslig person som inte har lärt sig hur hon fungerar och således inte lärt sig att ta hand om sig själv och sina behov, ser inte högkänsligheten som en gåva utan tvärtom.

Medan en högkänslig person som har lärt känna sig själv och som lyssnar till sina behov och tar hand om sig själv ser sin högkänslighet som en gåva.

När du lär känna dig själv och hur du fungerar i din högkänslighet så kan du börja anpassa ditt liv utefter det. Du kanske slutar att titta på nyheterna, du planerar in tid för återhämtning och reflektion, du sätter tydliga gränser, du skalar av det som tar din energi etc. Du skapar dig den vardag du mår bra av och där det ges utrymme för att fylla på din energi. 

Så mitt råd till dig. Studera dig själv och hur du fungerar för att utifrån det justera dina aktiviteter och åtaganden så att du orkar med ett liv som högkänslig. Du får gärna lämna dina reflektioner runt frågan om HSP är en gåva i en kommentar, tack!

Hälsningar
Ulrika

Vad skulle du vilja lära dig mer om som högkänslig? Var vänlig fyll i frågeformuläret (du är anonym) så kan jag kanske skapa det du behöver, tack! KLICKA HÄR

Det är ett starkt ställningstagande att medvetet välja sitt liv och att leva i sin egen sanning och göra allt utifrån sina egna medvetna val.

För att helt och fullt vara sann mot dig själv så är det värdefullt att acceptera allt som har hänt i ditt förflutna. Det hjälper dig att sluta leva i det förflutna så att du kan vara fullständigt närvarande i nuet. 

Äg ditt förflutna utan att döma, kritisera, jämföra eller skuld-belägga. Alla upplevelser i ditt förflutna har varit en viktig del av ditt liv och har format dig till den underbara unika person du idag är. Du kan inte ändra på det som har varit men du kan acceptera att det har hänt och ta med dig de erfarenheterna. 

Jag tror inte att allt går att förlåta men jag tror på att man kan acceptera det som har hänt och låta det få ”gå” d.v.s släppa taget om det. Livet och DU är för stort för att fastna i något, du har bara ett liv och det är här och nu!

När du kommer till insikten om att du styr ditt eget liv och att du själv påverkar hur du vill leva ditt liv och förhålla dig till allt runtomkring dig så kan inget stoppa dig.

Det är då du börjar våga utmana dig själv och dina rädslor, det är då du börjar känna dig fullt levande och då kan inget eller ingen stoppa dig. Visst är väl det en häftig känsla, det är bara du själv som kan begränsa dig själv. 

Så vad har du för rädslor och hur skulle du kunna börja utmana dom? Om du gör samma sak som du alltid har gjort så kommer du få samma resultat som du alltid har fått. Var villig att göra saker på ett annat sätt, tro på dig själv. 

På din resa kommer du kanske att möta misslyckanden men vad gör väl det? Det är av våra misslyckanden vi kan lära oss av och komma vidare. Om du inte vågar så har du inget nytt att vinna. Jag brukar tänka Vad är det värsta som kan hända? Och oftast blir svaret inte så farligt. 

Vågar du möta dina rädslor så växer du och din trygghetszon blir större och större för varje gång. Det är bara DU själv som kan begränsa dig själv, ingen annan.

Och du…ha kul på vägen SKRATTA så ofta du bara kan, ta inte livet så allvarligt utan LEV det fullt ut.

Varma hälsningar
Ulrika

Det vore superkul om du kommer till min föreläsning i Kolmården på söndag. Eller så kanske du vill dra ihop till en egen föreläsning? KLICKA HÄR.

Jenny har en stark inre kritiker, en inre kritisk dialog. Den trycker ofta ner hennes prestationer så att hon sällan känner sig nöjd.

Hon höll i ett event på arbetet här om veckan och fick i går tillbaka utvärderingarna från eventet. Majoriteten (90 av 100) tyckte eventet hade varit bra arrangerat och att Jenny hade gjort ett fantastiskt arbete. Men ett fåtal (10 av 100) var inte helt nöjda. Men det var verkligen bara smådetaljer som de anmärkte på, i det stora hela var det bra. 

Men det var de 10 personer som inte var nöjda som Jenny la sin fokus på. Hon kände sig misslyckad och tyckte hon borde ha kunnat göra eventet ännu bättre. Hon slog på sig själv för att ha missat de detaljer som de klagade på, visst borde hon ha tänkt på dem.

Prestationsprinsessan är sällan nöjd och har ofta en stark inre kritisk dialog. Trots att hon kanske vinner en tävling så svarar hon att hon kunde ha presterat bättre. Får hon fina komplimanger för något så kan hon sällan ta emot dem utan skämtar bort det lite generat. 

Hur är det för dig? Lägger du din fokus på det positiva eller fastnar du vid kritiken? Kan du ta emot en komplimang och verkligen låta den få komma in i ditt hjärta? Dela gärna med dig.

Bästa hälsningar
Ulrika

Nu är det en vecka kvar att kunna komma med i pilotgruppen i webbkursen om Prestationsprinsessan. Är du intresserad KLICKA HÄR.

I torsdags skrev jag om Prestationsprinsesan Jenny och hennes stress inför julen. För många är julen nästintill ångestladdad. Speciellt om du är en person som ha lätt för att vara andra till lags och glömt bort dina egna behov. Stanna upp och fråga dig själv hur DU skulle vilja fira din jul. Vad är viktigt för just dig? 

Har du familj så sätt er ned och prata om vilka förväntningar ni har och hur ni som familj faktiskt skulle vilja fira er jul. Du kanske blir förvånad, din familj kanske likaså vill ha en annorlunda jul långt bort från er tidigare tradition?

Ibland vågar vi inte uttrycka vår inre längtan med rädsla för att såra någon. Men oftast så innebär det att du som vågar blir den som då öppnar upp för andra att våga uttrycka sin längtan.

Ofta så springer jularna på i traditionens tecken men många familjekonstellationer förändras så det är inte lika lätt att hålla traditionen som den en gång var och det kan skapa spänningar som ingen egentligen mår bra av.

Julen ska vara en tid för återhämtning och umgänge med dom du älskar. Julen ska inte bestå av krav, förväntningar och tvång mot din vilja. Så stanna upp och känn efter djupt inom dig själv hur DU faktiskt vill fira din JUL och hitta modet att göra det.

Varm hälsning
Ulrika

Ps. Spendera julen med mig och Prestationsprinsessan. Kursstart 4 dec. Klicka HÄR för att läsa mer.

Julen är för många en härlig tid men kärleksfullt umgänge. Men för Jenny är den stressande. Bara tanken på allt som ska göras och alla släktingar de ska besöka under julen får henne att bli trött. Hon har massor på arbetet inför julledigheten och ska samtidigt hinna lägga in sill, baka, köpa julklappar, pynta, byta gardiner, städa, handla mm. 

Egentligen vill Jenny bara stanna hemma och inte besöka någon. Tänk att bara få vara hemma i det juldoftande hemmet med familjen i lugn och ro. Läsa böcker, titta på film, spela spel, äta gott etc. bara ta det som det kommer tillsammans med familjen. Men det ger henne dåligt samvete. Jenny har med sig hemifrån att det är viktigt med tradition för barnen. Inte kan hon ta det från dem? 

Julen är en laddad tid för många. Hur är den för dig? Vad är ditt tips till Jenny? Dela gärna med dig i en kommentar här eller på Facebooksidan, tack!

Varm hälsning
Ulrika

Ps. Det finns fortfarande platser kvar i pilotgruppen om Prestationsprinsessan klicka HÄR.

Känner du igen dig?
Får du en klump i magen som kan sitta kvar länge när du har sagt ifrån till någon? Märker du direkt när någon blir sårad av en kommentar medan andra bara pratar vidare? Då kanske du tillhör de 20 procenten som är högkänsliga eller HSP, highly sensitive person på engelska.

Ingen diagnos
Det är ingen diagnos utan ett personlighetsdrag. Högkänsliga föds med ett känsligare nervsystem, tar in fler intryck och bearbetar dem djupare än många andra. Högkänsliga har ett mindre skyddande filter för sin omgivning, allt de upplever går rakt in. 

De har exempelvis svårt se våld på Tv då de kan uppleva känslan som verklig. De tar lätt på sig ett globalt samvete och skuld för miljö och fattigdom. De känner starkt med drabbade och utsatta i samhället och i världen. De tar med andra ord in och känner mycket mer än andra människor.

Trötthet
En högkänslig person blir mycket trött efter ett möte som varar länge eller när det är stressigt. Det blir för många intryck i nervsystemet. Det beror på att högkänsliga registrerar fler nyanser och tar in saker på ett djupare plan. Vid överstimulering kan en högkänslig person må dåligt, bli trött, lättirriterad och är inget vidare empatisk.

Ett sätt att hantera det är att tänka på att kvalitet är viktigare än kvantitet. Återhämtning och tid för reflektion är A&O.

Forskning sedan 1991
Den amerikanska psykologen och forskaren Elaine Aron introducerade begreppet HSP och har forskat i ämnet sedan 1991. Hon har även skrivit bästsäljaren The Highly Sensitive Person. Hennes studier visar att högkänslighet är medfödd.

Vill du ha mer info?
Klicka HÄR för mer information.

Ha det bäst!
Ulrika

Vi som är högpresterande och högkänsliga ligger verkligen i riskzonen för att bli utmattade. Men vad är hönan och vad är ägget? Vad är det som gör att vi blir utmattade? Är det högkänsligheten eller är det prestationerna? Självklart  är det en kombination men jag ska nu dela med mig av hur det har varit för mig och mina insikter som förändrade mitt liv.

För mig är kärnan till att bli utmattad min inre Prestationsprinsessa. Det är hon som piskar på mig att göra saker, att leverera, att prestera, att ha kontroll, att allt ska vara perfekt d.v.s inget good enough här inte.

Hon har mycket svårt att sätta gränser. Hon säger ja, fast hon egentligen inte vill. Hon behöver egentligen vila eller så har hon helt enkelt inte lust, men hon har inte lärt sig att säga nej så hon säger ja.

Säger hon nej får hon dåligt samvete och den inre kritiska dialogen tar fart om hur dåligt gjort det var av henne att säga nej och att de nu kanske tycker illa om henne.

*Läs gärna om Prestationsprinsessan Jenny här i bloggen på måndagar och torsdagar.

Vi formas under vår uppväxt. Vi får beröm i allt vi är duktiga på men inte så mycket när vi bara är dem vi är, när vi inte presterar. Så vi lägger omedvetet vårt värde i våra prestationer. Som barn vill vi bli sedda och då gör vi mer av det som vi blir sedda i exempelvis prestera, vara duktiga och snälla.

Självklart får vi inte med oss det av illvilja, utan det är så familjemönster och samhällets normer förs vidare. Av ren okunskap skulle vi kunna säga. Vilket är positivt, då du nu har möjligheten att bryta det mönster och föra andra normer och värderingar vidare till dina barn för att stärka deras självkänsla.

Idag lever vi i ett prestationssamhälle som verkligen utmanar oss högkänsliga som behöver sätta gränser och finna tid för återhämtning. För om prestations-prinsessan kräver för mycket av oss så tar vi slut som högkänsliga. Att få återhämtning är A&O för oss högkänsliga, vi måste få tid att processa och bearbeta våra intryck i vår yrkesroll och privat.

När jag via psykosyntesen fick lärdomen om delpersonligheter (roller) och att jag hade en stark prestationsprinsessa så förändrades mitt liv. NU förstod jag varför jag agerade som jag gjorde och att jag kunde förändra det. I och med att jag kunde börja arbeta med min prestationsprinsessa så fick jag mer ork, för att jag kunde börja sätta gränser och ge utrymme för återhämtning. 

Där fick ni svaret på varför jag ser prestationsprinsessan som kärnan till utmattning. När vi istället lär oss att prestera utifrån vår "inre röst" och inte utifrån andras förväntningar (som ofta prestationsprinsessan gör) så blir det en annan typ av prestation som inte suger energi. Utifrån den platsen väljer du själv vad DU vill och klarar av, utifrån hur DU mår för stunden. Du lär dig att lyssna in din kropp och känna efter och sätta gränser utifrån det.

Det här är verkligen ingen quick fix men det var ett magiskt ögonblick att få insikten om att jag hade en stark inre prestationsprinsessa. Jag kommer alltid att ha henne med mig men nu är det jag som styr henne och inte tvärtom. Det har fungerat för mig att se det här. Det har tagit tid att trampa upp nya spår av vanor både i hjärnan och i verkliga livet men det har verkligen fungerat.

Idag lyssnar jag inte så mycket till min hjärna, utan jag lyssnar mer till min inre kloka röst. Den som jag inte ville lyssna till när prestationsprinsessan styrde mitt liv *ler*. Men nu är det den inre rösten jag följer, för den vet vägen.

Det kan verkligen låta flummigt och jag vet inte hur jag på ett bättre sätt ska förklara det? Kanske andra ord är din magkänsla, din intuition, dina förnimmelser etc. De små budskap du får direkt till dig om att du exempelvis borde tacka nej, du borde söka nytt arbete, du kommer att springa in i väggen om du fortsätter så här etc.

Men du skjuter undan den rösten och tackar ja, du stannar i din yrkeroll som suger energi och ja, du springer in i väggen för att du inte lyssnade till vad du borde ha gjort. Förstår du vad jag menar? Hur många gånger har vi inte sagt, jag borde ha lyssnat till min magkänsla.

Hoppas det här inlägget har gett dig inspiration till att fundera över dig själv och hur du fungerar. Komihåg att det här är min upplevelse och det kan vara något annat för dig. Huvudsaken är att vi hittar ett sätt att förhålla oss till vår prestationsprinsessa som fungerar för oss var och en.

Observera att du inte behöver vara högkänslig för att ha en prestationsprinsessa;)

Jag kommer inom kort göra ett inlägg om höga berg och djupa dalar, energivågorna som sköljer över oss högkänsliga mer eller mindre och hur jag hanterar dem.

Om du bor i närheten av Kolmården så får du gärna komma på föreläsningen som jag håller 1:a advent om att vara högkänslig och högpresterande. Jag kommer dela med mig av min resa och hur du kan jobba med din högkänsliga prestationsprinsessa. Självklart kan du även kontakta mig om du vill boka mig för en föreläsning. Varmt välkommen att boka din plats HÄR.

Ta hand om dig, varma hälsningar.
Ulrika

Ps. Vill du bli testpilot i den nya pilotkursen om Prestationsprinsessan? Klicka HÄR

Jenny ska ha middagsbjudningen, vilket hon tycker är roligt! Hon älskar att planera inför den. Hon vill att alla ska känna sig välkomna, älska maten och ha riktigt roligt. Hon planerar allt i detalj från mat till dukning och det uppslukar mycket av hennes tid.

Hon står i köket hela dagen innan  festen och förbereder det som ska vara till middagen. Här snackar vi mat som är skapad från grunden och med kärlek, viner som är komponerade med maten och en god avslutande efterrätt. 

På självaste dagen är hon värdinnan som fixar allt och de andra får sitta och njuta. Jenny vill inte ha hjälp med något, hon vill verkligen att hennes gäster bara ska få ta emot och njuta.

När natten kommer och gästerna har gått hem så inser Jenny att hon har missat massor av samtalen runt bordet när hon fixade med allt. Hon ligger och funderar över om det var värt det.

Hälften av vännerna verkade inte förstå hur mycket tid hon hade lagt ned på maten, de visade ingen uttalad uppskattning. Det vara bara Sara som verkligen uttryckte sin njutning av den goda maten. Sara är likadan som Jenny, hon vet hur mycket tid Jenny har lagt ner på maten. Jenny känner sig lite besviken.

Jag kan verkligen känna igen mig i Jenny för några år sedan. Det är riktigt kul att bjuda på en väl genomtänkt middag när den uppskattas. Mindre roligt när gästerna inte förstår hur mycket jobb som låg bakom *ler* Ja, det är Prestationsprinsessan som vill ha den bekräftelsen. Idag är det Good Enough som gäller. För mig är umgänget det viktigaste och sen kommer maten.

Lägger du ner all tid för att du verkligen tycker det är kul eller gör du det för att få bekräftelse? Det är en stor skillnad.

Om du gör det för att du genuint tycker det är roligt och inte bryr dig om ifall du får bekräftelse för det eller inte så är det okej.

Men om du efteråt känner dig besviken och ångrar att du la ner så mycket tid på det när ingen uttalade sin uppskattning, då är det mer prestationen i sig du fokuserar på och inte värdet i att umgås med dina vänner. 

Hur känner du inför det här? Till vilken gräns ska man ge allt och kanske missa det viktigaste…samtalen runt bordet? Hur löser du själv situationen, dela gärna med dig?

Bästa hälsningar
Ulrika

Behöver du jobba med din inre Prestationsprinsessa klicka HÄR.

Jenny är en mycket omtyckt person både privat och på arbetet. Människor dras till hennes positiva energi. Hon sprider mycket glädje runt sig och finns alltid tillgänglig med ett lyssnade öra.

Hon är den som alla öppnar upp sig för. De berättar saker som de inte har nämnt för någon annan. I många lägen blir hon ”terapeuten” som lyssnar, stöttar och främst lyfter den som behöver det. Men själv känner sig Jenny ganska ensam, vem lyssnar till henne? 

Det är mycket vanligt att prestationsprinsessan ska vara STARK. Hon tror att allt ansvar ligger hos henne, att hon är den som måste hålla ihop familj, vänner, släkt mm. Vad skulle hända ifall om hon krackelerade, det skulle ju inte gå. Vem skulle då ta ansvaret och fixa allt?

Tror ni det är så, att ingen lyssnar till Jenny och att allt ansvar ligger på henne? Eller tror ni att det är så att hon har svårt för att öppna upp och be om hjälp?

Av erfarenhet vet jag att de tankarna ligger främst inom henne själv. Hon visar alla hur stark hon är utåt, då tror alla att hon är stark. Vi tror det vi ser. Och visst är hon stark, men hon är även skör inombords. Jag lovar er att om Jenny vågar öppna upp och visa sin sårbarhet, så kommer hon få oväntat stöd från sin omgivning. 

Känner du igen dig i Jenny? Våga ta ett litet steg i släppa ansvaret till andra och att våga ta emot hjälp och inte minst kärlek. Våga berätta för någon du litar på vad som sker inombords och se vad som händer.

Varm kram till dig,
Ulrika

Vill du jobba med din Prestationsprinsessa klicka här.

En högkänslig person har ett djup och en närvaro som många andra saknar. Vi kan njuta till fullo av ensamhet, men vi kan även vara sociala.

Studier visar att drygt en tredjedel av oss högkänsliga är utåtriktade, men upplever kallprat som frustrerande. Vi vill ha de djupa meningsfulla samtalen.

En högkänslig person får ofta bra kontakt med andra, men orkar inte umgås lika länge som andra. Mycket beror på att vi är 100 % närvarande i mötet och samtidigt tar in allt runtomkring oss, det tar energi. 

Jag anser att det viktigaste för en högkänslig person (HSP) är att lära känna sig själv på djupet, hur just du fungerar fysiskt och mentalt. Då kan du lära dig att styra din tid och dina möten så att du får tid till reflektion och återhämtning som är så viktigt för dig. Ta dig själv och dina behov på allvar.

Känner du igen dig? Skapar du tid och utrymme för dig själv med reflektion och återhämtning?

Ta hand om dig!
Ulrika

Är du högkänslig? Testa dig HÄR

Är du i riskzonen att bli utmattad?

• Kvinna i 40-års åldern. 
• Sambo eller gift med barn.
• Höga krav på dig själv.
• Svårt att säga nej.
• Omtänksam och vill att alla i din närhet ska må bra.
• Ansvarstagande och engagerande i yrkesrollen, i hemmet och med barnens aktiviteter.
• Förmåga att lägga in en högre växel när det behövs.
• Hög belastning på arbetet.

En ökande trötthet. En tröghet i huvudet som får dig att glömma bort saker och även ord när du samtalar. Orostankar om arbetet, relationen och barnen. Ingen tid för återhämtning, ser inte till dina egna behov utan trycker undan dom. Vill leva upp till omgivningens förväntningar.

Många bryr sig inte om kroppens varningssignaler om att belastningen är för stor. Har du sovit dåligt så tar du en extra kopp kaffe eller en huvudvärkstablett mot huvudvärken. Hinner du inte svara på alla mejl så jobbar du över eller gör det hemifrån. Har du svårt att varva ner på kvällen så tar du kanske ett glas vin för att slappna av. Helgerna består av att sova för att orka med kommande veckas arbete.

Mitt råd till dig är att finna tid till att stanna upp och reflektera över ditt liv. Varför har det blivit som det har blivit? Identifiera hur ditt liv faktiskt ser ut och vart du är på väg och ställ dig den viktigaste frågan av alla. Hur vill du egentligen leva ditt liv och hur kan du börja göra förändringar för att nå dit? Ett litet steg är bättre än inget. Ta dig själv på allvar!


Jag vill ge dig hopp om att det GÅR skapa förändring, ALLT FINNS INOM DIG. Har jag lyckas vända situationen ovan så kan även du göra det. Om du har en minsta känsla av att du känner igen dig så ta din känsla på allvar. Du kan göra så mycket själv innan det har gått för långt, medan du har orken och viljan kvar. Var rädd om dig!

Varm hälsning
Ulrika

Vill du lära känna och jobba med din inre Prestationsprinsessa klicka här.

Jenny vill att allt ska vara perfekt. Hon får panik om någon kommer och hälsar på hos henne spontant och ser hennes ostädade hus, men som egentligen inte är ostädat. Men i Jennys ögon är det ostädat och det är riktigt jobbigt för Jenny.

Vad ska de då tro om henne? Att hon är slarvig, sunkig, lat? Nej fy så pinsamt, det får bara inte ske. Jenny har ibland ljugit om att hon ska iväg när någon har ringt spontant och vill komma förbi, för hon fixar inte att bjuda in dem i sitt ”stökiga” hem.

Förutom att Jenny skäms för sitt stökiga hem så är det även hennes högkänslighet som stoppar spontaniteten. Det är som att hela hennes kropp skriker NEJ till besöket för att hon inte har fått tid att ställa in sig på det. Hon har inget emot besök men behöver få veta det några timmar innan för att förbereda sig mentalt. 

Jag har verkligen fått jobba med den här sidan hos min Prestationsprinsessa. Idag är det okej att det är lite stökigt, den största utmaningen är min högkänslighet att jag vill förbereda mig för ett möte. Är jag trött eller låg så blir det spontana mötet inte roligt. Men ärligt talat vet de flesta av mina vänner idag om att jag inte gillar spontanbesök *ler*. Det är bra att vara tydlig med sina behov ;)

Handen på hjärtat hur är det för dig. Gillar du spontanbesök eller känner du igen dig i Jenny?

Vill du lära dig mer om din Prestationsprinsessa klicka här.

Jenny har en ansvarsfull roll på jobbet och det gillar hon verkligen. Hon har höga krav på sig själv och i sin tur på andra, för hon gillar ordning och reda. Hon vill uppfattas som professionell och då kräver hon även det av andra.

Hon är snabb i tanken och har en unik förmåga att zooma ut och se helheten vilket gör att hon snabbt ser problem och hur de kan lösas. Ofta är hon mycket snabbare än alla andra och känner sig lite frustrerad att de inte ser det hon ser.

Men trots Jennys unika förmåga och kompetens så känner hon sig ofta som en bluff, att hon inte är tillräckligt bra. Hon är rädd för att någon snart ska komma på henne.

Att känna sig som en bluff är mycket vanligt för en Prestationsprinsessa. Åh yes, I’ve been there. Hur är det för dig? Har du någon gång haft känslan av att vara en bluff? Hur hanterade du det?

The imposter syndrome – bluffsyndromet – är ett begrepp som myntades av amerikanska psykologer på 1970-talet. Sedan dess har det kommit såväl böcker som psykologiska studier i ämnet. Personer som lider av bluffsyndromet tror ofta att merparten av deras framgångar beror på yttre faktorer såsom tur och tillfälligheter, snarare än talang och kompetens.

Det är inte konstigt om du känner igen dig. Tvärtom. Fenomenet förekommer i allra högsta grad bland arbetsledare och chefer. Nästan varannan chef har känt sig som en bluff på jobbet, visar en undersökning som Chef har gjort bland 425 chefer. Fyrtio procent uppger att de någon gång har känt att de nått sina mål genom tur och tillfälligheter, snarare än skicklighet och kompetens.

Andra studier visar att 70 procent av alla människor förr eller senare oroar sig över att bli avslöjade, genomskådade i sina tillkortakommanden.

På söndag skickar jag ut ”Fem sätt att hantera Bluffsyndromet” i veckans inspirationsbrev. Vill du ha det så anmäl dig för brevet HÄR.

D = Depth of processing. Djup bearbetning.
En högkänslig person tar in allt på ett djupare plan och processar det. Hon behöver mer tid på sig för att analyser och reflektera innan hon tar beslut. Hon gillar inte att ta beslut på stående fot.

O = Overstimulated easily. Lätt överstimulerad.
En högkänslig person blir lätt stressade av att vistas i miljöer med stora grupper av människor,  hög ljudnivå, umgänge under längre period utan egen tid etc. Hon behöver tid att dra sig tillbaka för att få vara själv och återhämta sig.

E = Emotionally reactive. Emotionell mottaglig.
En högkänslig person reagerar starkt på både positiv och negativ feed back. Hon har nära till känslorna, både till skratt och gråt. Hon känner lätt in andras sinnesstämningar och har stor empati för andra.

S = Sensitive to subtle stimuli. Lätt att uppfatta det subtila.
Högkänsliga personer noterar ofta detaljer som många andra inte gör. De kan uppmärksamma det subtila i ett ansiktsuttryck och fånga upp det som inte sägs. De kan se detaljer i omgivningen och i naturen som andra inte lägger märke till.

Känner du igen dig? Om du vill så är du välkommen att ställa frågor i Facebookgruppen.

Bästa hälsningar
Ulrika

Hur är det med din känslighet? Svarar du ja på fler än hälften av punkterna här nedan så är du säkerligen högkänslig❤️

• Du känner lätt av andras energier bara genom att kliva in i ett rum.
• Du tar lätt över andras sinnesstämningar, du kan ha svårt att avgöra vilka som är dina eller deras.
• Du har ett stort hjärta och vill alla väl, du är en empatisk medmänniska.
• Du har svårt att sätta gränser - att säga nej - för du vill inte såra.
• Du blir ofta mycket trött efter stora sammankomster och det kan sitta i dagar efteråt.
• Du vill inte gärna gå ut på stan och handla i värsta ruschen av människor.
• Du gillar inte ytliga samtal, du vill ha djupa meningsfulla samtal.
• Du är en god lyssnare och har en förmåga att se personer på djupet.
• Människor kommer till dig och berättar personliga saker i förtroende, de litar på dig.
• Du är fysiskt och emotionellt känslig mot smärta. 
• Du påverkas lätt av alkohol, koffein och mediciner.
• Du har svårt att se våld och utsatthet på TV, det berör dig illa.
• Du har ett globalt samvete, du vill gärna rädda världen och känner medlidande med de drabbade.
• Du behöver en vacker och rogivande miljö. Starkt ljus, doft eller ljud påverkar dig negativt.
• Din hjärna går lätt på högvarv och det gör dig mentalt trött.
• Du är 100 % närvarande i kontakten med andra människor och det gör dig trött efteråt.
• Du har stort behov av sömn.
• Du har lätt för att se det som inte andra ser, detaljer, lösningar, orsaker etc.
• Du är intuitiv, du kan lätt sätta ord på det som inte sägs.
• Du är ofta steget före i dina tankar och förhindrar således misstag.
• Du scannar av och analyserar händelser på djupet, du vill se orsak och verkan. Du vill se mening i det som görs.
• Du blir lätt överväldigad och känner dig otillräcklig.
• Du uppskattar det vackra och kan uppfyllas av glädje och tacksamhet över ett vackert träd, solnedgång, målning, foto, skulptur etc.
• Du finner ro och återhämtning i naturen, den känns läkande.

När Jenny kommer hem från jobbet är hon helt slut och faller tungt ner i soffan raklång. Hon känner att hon lätt skulle kunna ligga kvar där och bara få sova. Men så kommer tankarna om allt hon borde göra istället. Den inre stressen växer och hon känner att hon måste gå upp och ta tag i det, inte kan hon ligga kvar där och lata sig.

Känner du igen dig i Jenny? Får du dåligt samvete av att ligga på soffan? 

LIGG KVAR! Jag lovar dig att med lite vila så har du mer energi och får saker gjorda snabbare om du tar dig din vila. Testa och återkoppla gärna om hur det gick i Facebookgruppen. 

Bästa hälsningar
Ulrika

Vi alla gör det mer eller mindre. Jag gjorde det igår när jag blev arg. Oftast dras vi in i den när det är något som berör våra inre sår eller starka värderingar. 
(Klicka HÄR för att läsa gårdagens inlägg)

Exempelvis blev jag arg i går för att min son och andra med särskilda behov blir orättvist behandlade, när de bara får anpassa sig, när inte deras behov blir tillgodosedda för att de inte har förmågan att stå upp för sig själva. De får helt enkelt bara gilla läget. Det gör mig riktigt arg. 

Ja, om jag uttrycker mig sakligt och bestämt. Nu tycker jag nog att jag delvis gjorde det igår i mejlet. Men det bästa hade varit om jag i situation hade kunnat tala om för henne att hennes attityd inte var okej och att jag förstår att hon är pressad, men att det inte ger henne rätten att förminska oss.

Då hade jag inte dragits in i dramatriangeln utan hade istället satt stopp för det och kanske även fått henne att stanna upp. Det kan ha lett till en bättre och mer förstående dialog.

Jag vill dela med mig av ett bra Youtubklipp där du får förståelse för dramatriangeln. Fundera över när du dras in i dramatriangeln och hur du kan hålla dig utanför den då det skapar bättre relationer och dialoger.

Ha det bäst!
Ulrika

Video skapad av Lauren Kress

Det är bara att inse att bloggutmaningen sprack för mig av flera anledningar. Men det gav mig lärdomar.
 

Jag inser även att det måste komma från mitt hjärta (som allt annat jag gör) och inte från hjärnan. Dvs. jag kan inte tänka mig fram blogginläggen utan jag behöver skriva från känslan som pockar på i stunden. Så därför blir det svårt med redan satta teman. 

Ja, sån är jag och du kan vara helt annorlunda. Men jag tror att många högkänsliga känner igen sig i det.

Idag vill jag skriva om den ilska jag kände igår och som kom från en kränkning (min syn på det). Som du säkert redan vet har jag en svårt förståndshandikappad son som går på gymnasieträningsskolan. Han behöver hjälp med det mesta och det gäller även skolskjuts och färdtjänst. 

Igår skulle jag ringa och ändra en tid då hans teater börjar nu i veckan.

Som vanligt ringer jag i god tro för att ändra tiden så som jag alltid har gjort och blivit lärd att göra.

Jag fick till svar att det inte gick att ändra med så kort varsel, att det tar 2 veckor och att jag ska mejla (jag har varit bortrest utomlands en vecka så jag har varit bortkopplad från vardagen och inte kunnat göra bokningen tidigare då det inte var klart med teatern innan jag reste iväg).

Jag svarade att så har det aldrig gått till tidigare och att jag t.o.m. inte har fått ändra tid tidigare än 14 dagar innan för det fixar inte deras system. 

Jag fick ett riktigt bitchigt (ursäkta, men jag tror ni då förstår tonen) svar tillbaka om att de tidigare har varit alldeles för snälla och att det är så många som ändrar i sista minuten etc.  Hon gick på...

WHAT! Jag kände mig trampad på och behandlad som ett litet barn (vilket jag är starkt emot när vuxna gör så mot barn). Som att jag skulle ringa och ändra av ren djävulskap eller?! 

Ni ska veta att jag mycket, mycket sällan blir arg och självklart var jag bara förvirrad då i telefonen och tankarna for åt alla håll och även känslorna. Ja, ni vet som högkänslig tar det ju ett tag att förstå en kränkning och att se den landa.

Men när jag la på så kom ilskan och tårarna när jag förstod vad jag precis hade varit med om. Jag samlade ihop mig och mejlade dem ändringen som önskat och la till följande:

”Ps. Mycket tråkigt samtal med XX idag om att ni har varit för snälla tidigare och gjort ändringar sent. Vad är det för inställning och skuldbeläggande? Jag förstår att hon inte själv kan ha barn med speciella behov för då hade nog förståelsen och bemötandet varit betydligt bättre än det jag fick på telefon idag. Det är ju så att vi INTE ändrar tider för att jävlas med er utan det är många instanser vi ska ha koll på och kontakt med, även vi gör så gott vi kan och det är vår vardag dygnet runt och inget arbete vi får betalt för. Mycket beklagligt att vi inte tillåts att varken göra fel eller vara spontana för att det inte går att ändra tider två dagar innan. Då borde ni tillsätta mer personal för att möta era kunders behov, det är en organisatorisk fråga och inget som borde läggas på våra barn och ungdomar som har behov av hjälp.”

Ja, jag gjorde det klassiska ”felet” att skriva i affekt vilket inte alltid är att rekommendera. Men ibland är det fasiken bra. När någon trampar på dig så behöver personen i fråga få veta det, eller?

Min inre klokskap säger så klart att det var dumt att dras in i dramat och att det inte hjälper. Hon kanske hade en dålig dag och jag fick ta smällen, det handlade inte om mig. Jag förstår att hon har press på sig från ledningen att de säkert är överbelastade, ont om personal etc. 

Jag kan se allt det men det ger henne inte rätten till att bemöta mig illa. Hon kan få tänka alla de där tankarna om hon vill. Men hon borde bara ha svarat mig: 

- Självklart ska vi försöka lösa det. Mejla mig tiderna så ska jag titta på det och återkomma. 

Sen hade hon bara kunnat återkomma om att det inte gick om det nu var så?

Nu svarade hon inte det och jag borde så klart ha varit rapp i tanken och svarat henne.

- Var vänlig och använd inte den nedlåtande attityden mot mig är du snäll.

Visst hade jag kunnat uttryck det på ett vänligare sätt, men nu gjorde jag inte det. Vad tycker du om det? Hur hade du gjort? Har vi - speciellt kvinnor - rätt till att bli arga eller ska vi alltid reflektera och sen återkomma? Dela gärna med dig av dina funderingar och vad min berättelse väcker i dig. När blir du arg?

Varm hälsning
Ulrika

Fundera över hur du planerar och lever ditt liv.

Idag är ämnet vad jag gör om 5 år.

Nu blir det en lång text men som jag hoppas kan inspirera dig och lära känna mig lite mer.

Som jag lever i dag går det inte att säga vad jag gör om 5 år. Jag lever nämligen dag för dag. Planeringsmässigt lever jag veckovis och sen är det bara stora penseldrag.

Det känns helt otroligt att skriva det med tanke på att jag har varit en sådan högkänslig stark presterare med kontrollbehov som ville ha allt planerat i detalj långt framöver. Men planeringen höll sällan då livet kommer med oväntade överraskningar. Det förstörde min plan och då tryckte jag ned mig själv mentalt för att jag inte lyckades genomföra det jag hade planerat. Det skapade en känsla av otillräcklighet.

Plötsligt hände DET! Det var som att kronan ramlade ner. Ni vet, det är en sak att veta det intellektuellt men en annan sak att det landar i kroppen och integreras i hela mig, på cellnivå.

Jag fick insikten att jag alltid kommer att ha mycket att göra och att jag alltid kommer vilja göra mycket. Det kommer aldrig att ta slut!

Jag ställde mig frågan vad det egentligen är jag och otåligheten jagar? Det blev tomt ett tag. Sen insåg jag att jag jagar föreställningar…föreställningar om hur det ”ska vara”, det experter, media, samhället i stort talar om för mig hur jag ska agera som företagare, förälder, fru, kvinna etc.

Men vad vill JAG? Vad vill jag med MITT liv? Vad är viktigt för MIG? Vad säger min inre röst till MIG? Vad är MIN väg?

Insikten var STOR och kändes i hela min kropp och själ. Jag lever HÄR & NU. Jag har ett fantastiskt liv med den frihet jag vill ha. Allt annat som kommer till mig är en bonus. Så varför inte njuta av min frihet och mitt liv och ta dagen som den kommer och göra det som känns lustfyllt.

Sen då, när jag nått målet vad händer då? Jo jag vill vidare mot nästa mål. Men den största tiden lägger jag där emellan i vardagen, det pågående livet här och nu. Det är där jag vill vara mentalt, närvarande i nuet istället för att vara på väg någon annanstans.

Det låter som en kliché, men det är SANT! Något magiskt hände inom mig. Det är en ovan och ny plats att vara på. Att inte känna otåligheten. Att istället varje morgon vid min morgonritual känna in vad som behöver få uttryckas ger ett lugn. Då vet jag vad mitt nästa steg är. När jag lägger hjärnans tankar åt sidan och istället tillåter mig att få styras av hjärtat och den universella goda kraften så blir valen rätt för mig och livet kommer lätt.

• Min ekonomiska frihet har expanderat så jag reser några månader om året utomlands till vackra platser med rogivande natur och god mat.
• Jag har fina relationer både privat och i yrkeslivet med djupa utvecklande samtal om livet.
• Min familj står mig nära och jag är delaktig i mina söners liv och är stolt över de fina killar de är och att de följer sin unika väg.
• Jag anordnar retreat-resor för högkänsliga personligheter till vackra platser där vi samtalar om livet och utforskar vår inre sanna röst och väg.
• Jag ser mig även hjälpa högkänsliga företagare att bygga sina företag utifrån sitt hjärta och på det sätt som är rätt för dem.
• Jag lever som jag lär, jag lär som jag lever. Jag är närvarande i nuet och njuter av livet varje dag.

Jag hoppas kunna inspirera dig på min resa och att du vill följa med, du är varmt välkommen! Hur ser ditt liv ut om 5 år och lever du för dagen? Dela gärna med dig av dina reflektioner.

Hälsningar
Ulrika

Inspireras av vad som ger dig energi och vad som tar energi. Vad kan du välja bort för att göra rum för mer av det du vill ha i ditt liv?

Jag sa NEJ till kampen.
Jag sa JA till tilliten.

Jag sa NEJ till stressen.
Jag sa JA till lugnet.

Jag sa NEJ till att låta prestationer värdera mig.
Jag sa JA till att jag är bra precis som jag är.

Jag sa NEJ till att anpassa mig och var till lags.
Jag sa JA till att se min behov som högkänslig.

Jag sa NEJ till att arbeta fasta tider.
Jag sa JA till friheten att styra min egen tid.

Jag sa NEJ till att vara begränsad i min kreativitet.
Jag sa JA till att vara fri i mitt uttryck.

Ja sa NEJ till meningslöshet.
Ja sa JA till meningsfullhet.

Ja sa NEJ till ytliga möten.
Ja sa JA till djupa möten.

Jag sa NEJ till att följa.
Jag sa JA till att leda.

Jag sa NEJ till det som förväntades av mig.
Jag sa JA till min inre sanna röst, min innersta längtan.

Jag sa NEJ till alla mina begränsande tankar.
Jag sa JA till att följa min PASSION.

Jag sa NEJ till rädslan.
Jag sa JA till viljan.

Jag sa JA till att starta Soulful Life & Business❤️

Jag vill vara förebilden som visar vägen för andra ambitiösa och högkänsliga kvinnor att det går leva utifrån sitt hjärta, sin inre sanna röst.

Jag vill vara den som väcker modet att ta dina rädslorna i handen och skapa den förändring du vill se i ditt liv. Det kan vara privat, i en relation, i din yrkesroll eller i ditt företagande. Det spelar ingen roll, allt handlar om DIG. Att se vad som håller DIG tillbaka från att leva i linje med din inre längtan, dina innersta behov, ditt sanna DU, där du står i din fulla kraft och mår bra.

Du är alltid varmt välkommen att kontakt mig med om du har frågor om hur jag skulle unna hjälpa dig. Bara att ställa din fråga i formuläret här nedan.

Varm hälsning
Ulrika

• Jag planerade inte mitt arbete inför min ledighet.
• Vi pratade inte ihop oss i familjen om våra förväntningar och behov inför semestern.
• Jag var på den tiden inte medveten om min högkänslighet och hur viktig återhämtning är för mig.
• Vi bokade in för mycket umgänge och glömde av att boka in ”bara vara tid”.
• Vi hade en tro att barnen måste aktiveras hela tiden.

Blev inte semestern som tänkt? Känner du dig besviken och lurad på semestern? Jag kan verkligen förstå dig och jag känner starkt med dig.

Men vet du vad, gjort är gjort. Du kan inte vrida tiden tillbaka men du kan här och nu göra ett medvetet val att se till att nästa ledighet blir mycket bättre.

Det är bara DU som kan skapa dig den ledighet du vill ha, ingen annan. Har du familj så prata ihop er inför semestern och annan ledighet om era förväntningar och behov och se till att mötas någonstans i mitten. 

Varför inte planera in tid med släkt och vänner under vardagen och bara vara med familjen och få mycket ”bara vara tid” under semestern. Jag kan lova dig att det är riktigt skönt och för mig ÄR det semester. Att ta dagen som den kommer och göra det som känns lustfyllt för stunden. Det är olika för oss alla så känn in hur du vill ha det.

Jag har nu haft semester i 3 veckor och veckorna innan gick jag på halvfart sen barnen slutade skolan. Jag har hela 4 veckor kvar av min semester och det känns fantastiskt. Jag är stolt över det liv jag har skapat och jag vill inspirera andra till att göra det, men på ditt sätt. Kan jag så kan du. Är du intresserad av att veta hur så KLICKA HÄR för mer info.

Ha det nu bäst och ta hand om dig. Är du en högkänslig personlighet så komihåg att du behöver tid för att smälta alla intryck och låta hjärnan få vila mellan varven. Ta dig den tiden, boka in den viktiga tiden med dig själv i almanackan. Planera nu inför nästa år så att din semester blir den bästa du någonsin har haft. 

Ps. Du är varmt välkommen att ladda ned gratis info till din mail om att utforska din passion, din mening i livet. Med en övning som du kan göra. Bara att fylla i din mail så kommer det omgående till dig.

ARBETSGIVAREN KAN INTE TA HELA ANSVARET!
Den 31 mars fick vi en ny viktig arbetsmiljölag med nya föreskrifter mot ohälsa som du kan läsa mer om genom att KLCKA HÄR och även se filmen.

DU HAR ETT EGET ANSVAR!
Jag tycker det är fantastiskt bra att ohälsan nu tas på allvar. Jag hoppas verkligen att de ansvariga på arbetsplatserna kommer att arbeta med detta och att de nya bestämmelserna inte bara blir en skrivbordsprodukt. 

Men hela ansvaret kan inte ligga hos arbetsgivaren. Nu tänker jag på sammanhang där vi pratar om stress, hög arbetsbelastning och risken för att bli ”utbränd” (eller utmattad som är ett mer korrekt ord).
   
Ska vi kunna förändra dessa arbetsförhållanden måste det handla om ett samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Hur tänker jag då?

Jo, om du själv inte vet var din gräns går, hur ska då din arbetsgivare kunna veta? 

VEM ÄR DET SOM SVARAR CHEFEN? ÄR DET DU ELLER EN AV DINA ROLLER?
Du  kanske har en stark presterare inom dig som vill leverera på topp och som per automatik säger ”ja” till ansvar och arbetsuppgifter utan att bry dig om vad du egentligen klarar. 

Eller är du ”den duktiga flickan/pojken” som vill att alla runt omkring dig ska må bra och som alltid ställer upp och finns där för andra?

Om du inte är medveten om att du har de här rollerna och att det är de som driver på dig, så kommer du inte att våga berätta för chefen när det är för mycket och att du behöver avlastning.

Du berättar inte att:

• du kommer hem och kraschar på soffan efter varje arbetsdag.
• att du inte orkar med aktiviteter på helgen för du behöver sova och vila för att orka med att jobba kommande vecka.
• att du har börjat glömma bort saker som du ska göra.
• att du har tappat tron på dig själv, du känner dig som en bluff.

   
Du tror kanske att om du berättar kommer chefen att tycka att du är svag, och vem vill ha en svag anställd?

Du har en föreställning om att ditt värde ligger i dina prestationer, att du ska ställa upp och vara lojal. Om du inte gör det så blir du inte omtyckt och uppskattad (tror du). 

Så du biter ihop och trycker undan alla varningssignaler och besvarar chefens orosfråga om hur det är med dig, med ett glatt.
– Allt är bra med mig, det här fixar jag, inga problem.

DU HAR VARIT STARK FÖR LÄNGE!
Det är så klart inte din inre sanna kärna som svarar chefen, utan det är din starka presterare som alltid vill leverera på topp. Egentligen har du varit stark och högpresterande för länge och mer än många andra, så din energi börjar ta slut. Men den här rollen, som högpresterande, sitter så hårt i dig så att du kanske inte ens själv är medveten om hur mycket den styr dig.

Är du dessutom högkänslig är du än mer utsatt av stress och press. I så fall känner du in din omgivnings, och även företagets, behov. Och du vill ju inte att någon ska bli drabbad på grund av att du inte orkar med din del av jobbet. Som högkänslig behöver du också tid att processa all information på djupet, vilket är svårt i en överbelastad arbetsmiljö. Så stress sliter extra hårt på dig.

DAGS FÖR DITT EGET, INRE LEDARSKAP ATT TA ÖVER
Det är en fantastisk tillgång att vara högpresterande och högkänslig. Men du måste kunna hushålla med  energin, du kan inte ”gasa järnet” hela tiden för då tar du slut. Ja, även om det är lustfyllt att vara mitt i flödet och känna sig oumbärlig, så måste du sakta ner ibland.

Jag tror lösningen är att arbetsledning och anställda samarbetar och har en öppen dialog om hur vi mår och vad vi behöver. Hur vore det om vi skapade en företagskultur där vi kan vara genuint sanna mot varandra? En miljö där chefen som frågar hur du  har det, kan vara säker på att du ger ett ärligt svar. 

För dig som anställd förutsätter det att du är medveten om din inre presterare och din högkänslighet och att du vågar stå för det. Att du vågar svara på chefens fråga att du har presterat för mycket och för hårt på sistone och behöver få avlastning.

För arbetsgivare gäller det inte bara att lyssna utan också att ha beredskap för att förändra i organisation och ansvarsfördelning så att det blir rimligt för alla, inte bara för en del. 

Kan vi förändra arbetsklimatet kan de höga sjukskrivningstalen sjunka och då får vi i slutänden ett arbetsliv där alla mår bra. 

TILL DIG SOM CHEF
Även chefer bränner ut sig. Hur kan du som chef vara en förebild? Och hur kan du som ägare eller vd i företaget vara den som visar cheferna vägen?

Visa dina anställda att det är okej att sätta gränser – genom att själv respektera ditt eget behov av rimliga arbetsvillkor. 

Gå själv hem i tid, skicka inte arbets-mejl under kvällar och helger, stressa inte runt och svara ”jag hinner inte”, när folk vill dig något. 

Förändring kan börja med bra förebilder. Chefen måste föregå med gott exempel. 

STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV OCH DINA BEHOV
Var sann mot dig själv och våga uttrycka det du känner! Din ärlighet kommer att inge respekt och då lyssnar omgivningen. Det som du tror är svaghet är egentligen styrka. Det är modigt att säga ifrån och sätta gränser. 

Jag fick häromdagen höra om en kvinnlig chef som gick till sin chef och berättade att hon snart inte orkar längre. Hon vågade vara sårbar (stark) inför sin chef och be om hjälp. Hon fick snabbt en längre ledighet för återhämtning. De kunde tillsammans planera ledigheten så att allt kunde flyta på bra trots hennes frånvaro.

Dessa två personer tycker jag är förebilder som visar respekt för varandra. Den ena genom att vara ärlig med sin upplevelse och den andra genom att lyssna och ta det på allvar.

Våga visa vägen till ett hälsosammare företagsklimat! Allt börjar med dig själv. Var ärlig mot dig själv och din arbetsgivare med hur du mår, du är värdefull.
   
SAMMANFATTNING

• Du har ansvar för att sätta gränser. 
• Arbetsgivaren har ansvar för att lyssna och respektera det du säger. 
• Ni har ett gemensamt ansvar för att förändra arbetsvillkoren. 

   
VÄRNA OM POTENTIALEN
Jag brinner för den potential som högpresterande och högkänsliga personligheter besitter. Men med deras stora lojalitet och driv ligger de konstant i riskzonen för att bli utmattade, om de inte lär sig att hantera sin roll och hur de ska förvalta den kraft de besitter.

Är du intresserad av en föreläsning om hur det är att vara högpresterande och högkänslig och hur det går att skapa en hållbar och mänsklig arbetsplats? Kontakta mig via mejl: info@ulrikahederberg.se 

VILL DU LÄRA DIG HANTERA DIN INRE PRESTATIONSPRINSESSA SOM PISKAR PÅ DIG?
Kursen "Konsten att räcka till som Prestationsprinsessa" har hjälpt många kvinnor till ett inre lugn där de gör medvetna val som de mår bra av. I höst börjar en ny kurs om du vill skapa en förändring med större lugn och välmående.

DIN KLOKSKAP BEHÖVS
Hur skulle du vilja se en hälsosam arbetsplats? Har du tips på förebyggande åtgärder? Jag vill gärna ta del av dina tankar, här i en kommentar, på Facebooksidan eller skicka mig ett mail. Stort tack på förhand.

Hälsningar
Ulrika Hederberg

Vill du lära känna och börja jobba med din Prestationsprinsessa, klicka HÄR.