Blogg för sensitiva Prestationsprinsessor

Idag slog det mig om min älskade son Sebastian inte har förmågan att ta in negativa budskap? Han är nämligen svårt förståndshandikappad och alltid lycklig och glad. Jag menar att han i 99 % av fallen är genuint glad och har nära till skratt. Jag minns inte ens hur många år sedan det var sen jag såg honom vara arg eller ledsen för någon yttre händelse.

POSITIVITET FÖDER POSITIVITET
Vi andra "normalt fungerande" människor påverkas lätt av yttre negativa händelser. Det drar ofta med oss och gör oss själva negativa. Negativitet föder mer negativitet. Detsamma gäller så klart det motsatta, att positivitet föder positivitet och det gör verkligen min son. Han sprider så mycket glädje runt omkring sig och får nästan alla att le som kommer i hans väg.

TEST
Om du har en person i din närhet som alltid är negativ och som alltid hittar fel i allt och alla, så var bara tyst och lyssna. Bekräfta inte det negativa, bara lyssna. Jag lovar er att samtalet ganska snart kommer att mynna ut i tystnad och då kan du berätta något positivt som du har varit med om för personen (observera nu att jag inte talar om en vän som har problem).

EN TILLGÅNG
Så kan det vara så att min sons hjärnskada gör så att han inte kan ta in det negativa? Vilket jag då verkligen inte ser som en skada utan som en stor tillgång. 

Det är ett starkt ställningstagande att medvetet välja sitt liv och att leva i sin egen sanning och göra allt utifrån sina egna medvetna val. För att helt och fullt vara sann mot dig själv så är det värdefullt att acceptera allt som har hänt i det förflutna. Det hjälper dig att sluta leva i det förflutna så att du kan vara fullständigt närvarande i nuet. 

Äg ditt förflutna utan att döma, kritisera, jämföra eller skuld-belägga. Alla upplevelser i ditt förflutna har varit en viktig del av ditt liv och har format dig till den underbara unika person du idag är. Du kan inte ändra på det som har varit men du kan acceptera att det har hänt och ta med dig de erfarenheterna. 

Jag tror inte att allt går att förlåta men jag tror på att man kan acceptera det som har hänt och låta det få ”gå” d.v.s släppa taget om det. Livet och DU är för stort för att fastna i något, du har bara ett liv och det är här och nu!

När du kommer till insikten om att du styr ditt eget liv och att du själv påverkar hur du vill leva ditt liv och förhålla dig till allt runtomkring dig så kan inget stoppa dig. Det är då du börjar våga utmana dig själv och dina rädslor, det är då du börjar känna dig fullt levande och då kan inget eller ingen stoppa dig. Visst är väl det en häftig känsla, det är bara du själv som kan begränsa dig själv. 

Så vad har du för rädslor och hur skulle du kunna börja utmana dom? Om du gör samma sak som du alltid har gjort så kommer du få samma resultat som du alltid har fått. Var villig att göra saker på ett annat sätt, tro på dig själv. 

På din resa kommer du kanske möta misslyckande men vad gör väl det? Det är av våra misstag vi kan lära oss och komma vidare. Om du inte vågar så har du inget nytt att vinna. Jag brukar tänka Vad är det värsta som kan hända? Och oftast blir inte svaren så farliga. 

Vågar du möta dina rädslor så växer du och din trygghetszon blir större och större för varje gång. Det är bara DU själv som kan begränsa dig själv, ingen annan. Och du…ha kul på vägen SKRATTA så ofta du bara kan, ta inte livet så allvarligt utan LEV det fullt ut.

Jag har upplevt att en del människor kan bli provocerade av att jag pratar om att skapa sitt drömliv. Det gäller även när jag (och många med mig) pratar om att försöka se det positiva istället för det negativa. Jag undrar vad som väcks i dom, varför det provocerar dom?

Jag tror att det kan misstolkas med att man inte får vara negativ eller att livet måste vara konstant lyckligt. Jag tror inte att vi kan vara konstant lyckliga eller konstant positiva, men jag tror att vi dagligen kan sträva mot att vara lyckliga och positiva. Genom att uppskatta och känna tacksamhet över det lilla i vardagen. Genom att leta efter lösningar och möjligheter i problemen mm. 

Jag tror många har en föreställning om att de måste vara "miljonärer" för att leva sitt drömliv och vara lyckliga, men du kan vara lycklig även med minimal inkomst. Det är inte det yttre som skapar lycka utan det börjar med ditt inre som du sedan kanske vill sträva mot att implementera i ditt yttre.

Men hur blir det om jag gör tvärtom. Får det mig att må bättre och bli lyckligare av att tänka att jag inte  kan få mitt drömliv*? Får det mig att må bättre att tänka negativt om utmaningar som dyker upp i mitt liv? Om någon svarar ja på den frågan så får ni gärna dela med er hur ni tänker. För mig fungerar det inte alls. Hur är det för dig?


*Drömliv = Är olika för olika människor. För en del är det en liten stuga på landet och för andra är det att resa jorden runt. För en del är det att få bli frisk och för andra att bli ekonomisk oberoende. Det kan se mycket olika ut för olika människor.