Idag läste jag en artikel i Amelia om känslan av otillräcklighet. Den handlar om en mamma som sugs in i vardagsstressen. Citerar från artikeln:

”Jag ser allt som jag INTE hinner istället för allt jag hinner. Pratade med en kompis på eftermiddagen och sa att det kändes som att jag inte gjort någonting och sedan rabblade jag upp allt jag gjort och det var ju inte ingenting. Det var en massa. Det var rimligt mycket för en arbetsdag och kanske till och med lite till. Men ändå känner jag mig dålig. För allt jag inte hann.”

Det är din inre Prestationsprinsessa som inte tycker att du har gjort tillräckligt mycket, vår inre duktiga flicka som vill hinna med så mycket och vill att allt ska vara perfekt. Trots att hon jobbar så hårt och faktiskt gör MASSOR så blir hon aldrig nöjd. 

Det kommer alltid finnas massor att göra, det tar aldrig slut. Du kommer aldrig leva upp till din inre Prestationsprinsessas krav. Du behöver lyssna mer till din inre sanna röst och vad du verkligen behöver. Du behöver ge din Prestationsprinsessa tid för återhämtning så att ni istället kan prestera med mer fokus på rätt sak i rätt tid och tillsammans utan stress.

En klassiker när vi dras in i stressen så kommer kroppen i obalans (du kanske även slarvar med mat och sömn) och som ett brev på posten kommer då ”jämförelse sabotören”. Citerar från artikeln:

”När jag hämtade så upplyste Märta mig om att jag ”ALLTID hämtar sist”. Det är inte sant, men idag kändes det såklart så. Och så gör jämförelsesjukan entré. Alla andra hämtar tidigt, alla andra kommer ihåg ryggsäcken till utflykten, alla andra har köpt rätt kläder till barnens utelek, alla andra hinner träna, laga ordentlig mat och ha #myzkväll. Alla andra hinner allt.
När det blir lite för mycket av allt så får jag ingen distans! Plötsligt spelar allas eventuella men troligtvis icke existerande åsikter jättestor roll. Vad ska folk tycka/tänka/tro?”

När jag läser det här så skulle jag bara vilja krama om den hårt arbetande Prestationsprinsessan som försöker göra allt rätt och vara alla till lags (omedvetet). Jag skulle vilja ge henne massor av kärlek och tala om att hon är bra precis som hon är med allt hon är och att hon inte behöver slita så hårt och jämföra sig med andra. Hennes liv behöver inte vara en kamp utan kan få komma med lätthet och glädje.

Självklart kan hon bara ge det här till sig själv, ingen annan kan göra det. Men det är precis så hon borde tänka, att ta hand om sin hårt arbetande Prestationsprinsessa. Det går, jag har gjort resan. Det är ingen quick fix men det finns verktyg som hjälper dig att bryta dina mönster, för det är vad det handlar om, gamla mönster och föreställningar som får dig att gå på autopilot. 

Om du fick börja om på nytt, om du fick drömma. Hur skulle du då vilja att din vardag såg ut? Du kan aldrig skapa en förändring till "det bättre" om du inte har en bild av hur "bättre" ser ut. Så hur skulle du vilja att det såg ut och vad hindrar dig från att få det?

Dela gärna med dig i en kommentar och här klickar du dig till Amelia artikeln.

Ha en fin vecka!
Ulrika