Jag är en person som under många år har jobbat med min personliga utveckling. Det har inneburit att jag idag känner in vad jag behöver/vill och att jag kan uttrycka det. Det kan ibland upplevas…jag vet inte vilket ord jag ska välja….provocerande eller kanske bossigt, dominant? Det tycker jag är mycket sorgligt. 

Sorgligt för den som blir provocerad av det. Jag brukar inte bry mig men oj, vad jag har lagt märke till det här på sista tiden, vilket jag tycker är intressant och då börjar jag att reflektera runt det. Vad väcker jag inom dessa personer så att de på något sätt behöver påpeka det till mig?

För mig handlar det om att lyfta det jag känner och har behov av (speciellt som högkänslig) och sen får vi se vad som händer. Jag tar beslut utifrån vad som känns rätt för mig och sen får andra ta beslut utifrån sina behov. Handlar det om något vi ska göra tillsammans så får det bli majoritetens vilja eller så får jag helt enkelt strunta i att vara med, så enkelt är det.

Att stå upp för sina behov ska ALDRIG vara något negativt. Tvärtom, det är en styrka som borde uppmuntras hos ALLA. Och speciellt hos dem som alltid ”följer med” trots att de egentligen vill annat. Med det vill jag säga att det är okej att ”följa med” om det inte har så stor betydelse för en, vilket även jag gör ibland.

Till alla er som har barn och speciellet flickor. Uppmuntra dem till att stå upp för det dem tror på och det dem behöver i allt från relationer till aktiviteter. Stärk dem i det. Det är inte lika med att alltid få rätt eller att få sin vilja igenom. Ibland får vi enas om att vi är oeniga och ibland får vi förhandla och mötas halva vägen var. Men stärk dem i att uttrycka sin åsikt och inte låta sig tryckas ner. Heja oss alla underbara starksköra kvinnor, var dem ni är!!!

Varm hälsning
Ulli

Kurser på gång:
HITTA DIN PASSION 
HANTERA DIN INRE KRITISKA DIALOG