Det är något som händer inom mig när jag läser eller lyssnar till - om och hur - vi ska göra och bete oss på exempelvis sociala medier. Så här ska du agera på LinkedIn, så här ska du agera på Instagram, så här ska du skriva ett blogginlägg etc. Då menar jag inte dem som från hjärtat ger tips och råd för att göra inlägg och texter bättre från en ödmjuk och välvillig plats som exempelvis författarcoach Ann Ljungberg och Linda H da Silva som driver Bloggucce, Malin Hammar Blomwall mfl.

Jag menar de som har en dömande ton, de som tror sig kunna och veta allt. De som ser ner på och förminskar dem som inte gör som just de tycker är rätt. Precis så som jag delvis dömer dem just nu. Jag är ledsen för det och det är inte min mening, men jag kommer till mitt varför och hoppas att det kan väcka lite tankar.

Varför jag tar upp det här är för att (återigen) skapar det nya ”boxar” som vi ska styras in i, vi måste passa in och vi får inte sticka ut och vara oss själva. Det skapar även rädslor i att göra och vara fel och jag tycker det är något som genomsyrar vårt samhälle överlag. Vi matas varje dag med artiklar om hur vi ska vara och se ut, allt från vikt, träning, föräldrarollen etc. Allt det här skapar stress och en känsla av otillräcklighet.

Då tänker kanske du att det är väl upp till var och en att ta åt sig eller inte, att det ligger hos mottagaren hur den reagerar. Jag kan verkligen hålla med om det, OM du har jobbat med dig själv och din självkänsla och fått den insikten så kan du oftast hantera det. Men trots det så är vi bara människor, vilket innebära att vi är flockdjur och vill passa in. Vi har alla rädslan för att inte passa in, mer eller mindre. Många kämpar dagligen med sin inre kritiska dialog. Du har den och jag har den. 

Ett sunt samhälle skapas av oss människor som lever i det. Varje dag bidrar vi till hur vi vill att vårt samhälle ska se ut. Så varför vill vi skapa ett samhälle där vi ska vara rädda för att vara oss själva? Varför gör vi det så svårt för varandra? Varför kan vi inte bara få vara dem vi är?!

Tänk att få se ett samhälle där vi alla kan få vara oss själva och inte agera utifrån andras förväntan.

Tänk att få se ett samhälle där vi alla accepterar våra olikheter både i utseende och uttryck.

Tänk så många skrivna berättelser vi missar för att det finns en rädsla att ”göra fel” så det är bättre att avstå. Men vad spelar det för roll hur exempelvis en bok skrivs rent tekniskt om nu berättelsen (som är den viktigaste) griper tag om ditt hjärta och lämnar avtryck?

Vad spelar det för roll om någon på LinkedIn lägger in en emoji som ett hjärta, hur kan det vara fel med kärlekens tecken?! 

Ingen av oss är perfekt och vet allt, varken jag eller du. De som har vågat vara sig själva och faktiskt brutit normer och föreställningar och gått sin egen väg, är de som har förändrat världen. Hade de hållt sig innanför boxen så hade ingen utveckling skett i vårt samhälle. Så låt oss vara mindre dömande och vara mer tillåtande utifrån våra hjärtan. Den här världen behöver mer kärlek och mindre motstånd. 

Gå kurser och ta in kunskap från experter, men sålla sedan i informationen och skapa det som känns rätt för just dig. Använd ditt unika filter. Känn in hur det resonerar inom dig. De gånger jag har följt experters råd i något som inte har känts helt rätt i mig, så har det blivit fel. Ha tilliten till din egen inre expert, att du vet vad som är rätt för dig och din unika personlighet. Du kan och vet mer än vad du tror.

Så nu blir MIN inre dialog aktiv….ska jag verkligen posta det här? För vem gör jag det och vad är syftet med mitt inlägg?

Jag vill ingjuta mod i dig som tvekar om du gör ”rätt” och om du ska våga synas. GÖRT! Var dig själv, skriv det du vill och hur du vill. Det gör dig unik och du är unik. Du som alla andra behöver få synas. Du kommer att attrahera dem som gillar dig och ditt uttryck och de andra kommer hitta någon annan att attraheras av. Det finns plats för oss alla. 

Till dig som kanske blir provocerad av mitt inlägg. Du har rätt att bli det, du har rätt att känna det du känner. Men tillåt oss att tala utifrån oss själva och våra känslor utan personliga påhopp. Tillåt oss att enas om att vi är oeniga. All kärlek till dig (är det verkligen professionellt att skriva all kärlek till dig och speciellt om jag ska dela det på LinkedIn? *ler*).

Tack för att du tog dig tid att läsa om mina reflektioner. Du får gärna lämna din reflektion på min text, men gör det utifrån en kärleksfull plats inom dig, tack!

Ulrika Hederberg

Jag möter dagligen sensitiva Prestationsprinsessor som har tappat kontakten med sin inre sanna identitet i jakten på att vara perfekta och leva upp till omgivningen och samhällets förväntningar. Du är värd att vara den du är. När du är det så kommer livet med självklarhet och lätthet.