Plötsligt händer det bokstavligen, jag är sååå glad!

Den 13 mars 2017 blir ingen vanlig dag, det blir en dag att minnas, en dag med sprudlande glädje och hopp för framtiden! 

Jag var tveksam om jag skulle dela den här händelsen med mina FB-vänner. Men jag fick en enorm respons med massor av delad glädje och kärlek så jag väljer att även dela den till dig som följer mig. Hoppas den ska ge dig inspiration på något sätt och du får gärna dela med dig HUR i en kommentar ❤️.

Varje morgon sker samma rutin med min son. En rutin som inte är ”normal” för en mamma och en 19-åring son, han är svårt förståndshandikappad och är beroende av min hjälp.

På morgonen hjälper jag honom med allt. Byter blöja, tvättar honom, rakar honom, fixar frukost, packar hans väska, sätter honom på toaletten efter frukost (händer ingenting), borstar tänderna, klär på honom, byter blöja igen (det som skulle ha kommit i toan), ibland måste det till en dusch (oplanerat), sätter på Tv’n när han sträcker TV kontrollen till mig, skriver i hans kontaktbok hur helgen eller kvällen har varit och meddelar andra viktiga saker, tar på han skor och ytterkläder, lite lypsyl på läpparna och skickar sedan iväg en lycklig kille med taxin till skolan.

Vi är ett bra team som får morgonens rutin att flyta på. Han är min solstråle som alltid möter mig med ett leende och en massa skratt. Han är en ängel utsänd till att sprida kärlek, jag är helt övertygad om det. Alla han möter känner hans kärlek.

Han har lärt mig så mycket om mig själv och om livet. Att inte ta något för givet, att uppskatta och känna tacksamhet för det vi har. Han har varit min största läromästare i att känna tacksamhet och att vara i nuet. Ingen är så bra som han på att vara i nuet, det finns bara här och nu för honom.

Toa-rutinen gav i dag resultat!! Det var fest i badrummet kan jag tala om. Det var high five, applåder och beröm. Det var som ett stort fyrverkeri i hela badrummet, ni skulle ha sett oss, vilken glädje! (det är inte varje dag jag får se en ängel som går på toaletten *skrattar*)

Idag känner jag ett stort HOPP om att han en dag kanske kommer kunna sluta att ha blöjor. I 19 år har vi varit ”småbarnsföräldrar” och min önskan har varit så stor att han ska klara den delen av sin hygien själv. Det skulle förändra våra liv så enormt mycket. Främst för honom, hans integritet med all personal han träffar som ska byta på honom. 

För oss underlättar det att kunna få hjälp när det behövs (ja, det finns dem som inte fixar att byta blöja, vilket är helt förståligt då han är en vuxen man).

Bara det att inte behöva oroa oss för vart vi ska kunna byta på honom när vi är iväg någonstans, för det är inte självklart att den möjligheten finns. Många gånger har det blivit i bilen, men nu är han för stor för det.

Det blev ett litet ovanligt inlägg idag, men jag ville dela med mig av min glädje och en glimt ur min vardag. Med inlägget vill jag säga, sluta aldrig hoppas, fortsätt ditt arbete mot de mål du vill nå och njut av resan, en vacker dag ger det resultat. Uppsakatta det lilla i vardagen, det som inte är självklart för alla.
Ta hand om dig❤️

En sprudlande glad hälsning från mig!
Ulrika