Där programmerar vi allt vi hör och ser under vår uppväxt. Ibland blir hårddisken full och vi behöver rensa den från gammalt material. Min tro är att vi även behöver göra det med våra programmerade hjärnor. 

Då menar jag sant för dig i dag, som vuxen? Som barn har vi liksom inget val, vi får helt enkelt bara gilla läget och ta över våra föräldrars trosuppfattningar, värderingar och mönster. Men idag är du vuxen och kan göra egna medvetna val. Med det säger jag inte att allt du har fått med dig har varit dåligt, men allt kanske inte resonerar rätt i dig.

För mig har den stora indikation varit hur det känns inom mig. Skaver något inombords så är det något som är fel, något som behöver justeras. Men för att veta vad det är så måste jag stanna upp i tystnad och verkligen lyssna inåt. Stressar jag på och inte ger mig tid till reflektion så hör jag inte min inre röst som viskar till mig. 

Att helt plötsligt börja bryta mönster är inte så lätt när du hör dina gamla programmeringar av tankar säga till dig. Exempel: ”Inte kan du bjuda hem din mamma i det här stöket, vad ska hon då säga?” Din mamma har alltid städat under din uppväxt och lagt värde i att ha ett vackert hem och det har du fått med dig som en programmering omedvetet. 

Men nu som vuxen med barn och med ett heltidsarbete så har du insett att ett perfekt hem är inte det som är viktigaste i ditt liv. För dig är det viktigare att lägga tiden på din familj och umgänge. Men trots det så får du dåligt samvete för du hör rösten i ditt huvud och kanske även att den på pekar hur dålig du är som inte hinner med både och.

Ja det går. Det handlar om att skapa nya programmeringar i hjärnan. Det innebär att du måste radera (delete) de gamla för att ersätta dem med nya. När du hör rösten ”Inte kan du bjuda hem din mamma i det här stöket, vad ska hon då säga?”

Då är mitt råd att le och tänka. ”Det var min mammas värderingar och inte mina. Jag väljer nu hur jag vill ha det och jag prioriterar umgänge före kliniskt rent hem. Det är okej.”

Vår inre dialog pågår konstant. Men första steget till förändring är att se den och börja svara den. Vi tar exemplet ovan igen, det skulle kunna se ut såhär:

- Inte kan du bjuda hem din mamma i det här stöket, vad ska hon då säga?
- Varför inte? Vad skulle då hända? svarar du.
- Äh….(tanken blir lite ställd av din fråga)…hon kommer tycka du är slarvig.
- Okej, då får hon väl tycka det. Jag tycker faktiskt att det är tillräckligt bra städat.
- Men hon kommer vara på dig som bara den med allt du borde göra.
- Ja, men jag får väl säga till henne eller så får hon säga vad hon vill utan att jag behöver ta ansvar för det.
- Hon kommer att bli sårad om du säger till henne.
- Näe det tror jag inte, hon är ju en vuxen människa klart hon klarar av det. Jag blir ju sårad av att hon är på mig hela tiden, det är väl inte heller okej.
- Jo, det har du så klart rätt i.
- Hon gjorde sina val och jag gör mina, eller hur.
- Ja, det stämmer. 

Ja, så kan det se ut. Men vet du vad. Det kan även bli precis tvärtom i verkligheten, att dina mamma kommer hem till dig och säger ingenting. Eller att hon svarar dig (när du förklarar vad du prioriterar) att det är klokt och bra gjort av dig. Ja, ibland ligger våra föreställningar enbart i våra tankar och det behöver inte bli så i vår verklighet. Därför behöver vi utmana oss och göra det i verkliga livet för att få de resultat vi vill se.

Hoppas det här inspirerar dig till att titta på dina gamla föreställningar och vad ditt motstånd ligger i så att du kan börja leva det liv du faktiskt vill leva.

Vill du veta mer om Tankesabotörer så är du välkommen att ladda ner en gratis E-bok som du får via mail. Fyll i dina uppgifter här nedan så kommer den direkt till din mail. 

Ha det bäst!
Ulrika