VAD HAR DU FÖR BEGRÄNSANDE FÖRESTÄLLNINGAR OM DIG SJÄLV? 

Vad har du fått höra för begränsande uttalanden om dig själv under din uppväxt som har blivit en sanning för dig?
Jag fick höra under mina första skolår att jag hade svårt för matematik. Självklart gjorde inte mina föräldrar och lärare det av illvilja utan de visste inte bättre då om hur det påverkade mig som barn. Idag vet vi bättre. Vi har fått mer kunskap om hur barn är olika i sin utveckling och att de oftast kommer ifatt, att det har med mognad att göra.

Det satte sig i alla fall hårt inom mig och jag bar med mig det som ett mantra inom mig. Under gymnasiet fick jag en matematiklärare som inte såg mig och det stöd jag behövde så jag mer eller mindre struntade i matten, för min inställning var att jag ändå inte kunde det. Det begränsade mig i att ta sommarjobb som hade med pengar och räknande att göra, exempelvis att sitta i kassan. Jag valde sedan medvetet bort utbildningar som hade med matematik att göra.

JAG VALDE ATT MÖTA MIN RÄDSLA 
Den begränsande föreställningen om att jag inte kunde matematik fanns med mig hela tiden tills jag vågade möta den. Jag fick en tjänst som inköpare och fick bevis på att jag både kunde tänka logiskt och räkna, men osäkerheten och tvivlet fanns närvarande hela tiden. 
Under min mammaledighet beslöt jag mig för att läsa företagsekonomi, nu skulle jag möta min begränsande föreställning. Det var så kul och det gick riktigt bra för nu var jag mogen och jag kunde dessutom förankra det i mitt yrke då jag förstod processen. 
Den dagen provet skulle skrivas för att sättas betyg fick jag världens värsta migrän. Men jag vägrade att stanna hemma, jag gick dit med en stark värktablett och gjorde provet. Självklart gick det BRA! Jag var så otroligt stolt över mig själv att jag hade tagit tag i en begränsande föreställning om mig själv.

INKÖPSCHEF, JAG? 
Några år senare fick jag erbjudandet om att bli inköpschef. Självklart tackade jag nej, för inte kunde väl jag bli inköpschef med mina bristande kunskaper inom matematik? 
Min chef var smart och ändrade tjänsten till teamleader som sedan efter bara ett halvår övergick till att bli inköpschef. Det gick såklart bra och jag insåg att jag måste inte vara bäst på ekonomiska termer och excel, det hade jag duktiga controllers till. Men tänk vad detta uttalande om att jag hade svårt för matematik i tidiga skolår påverkade och begränsade mig långt upp i vuxenlivet, helt galet! Nu satt jag där som inköpschef med flera miljoner i budget tack vare att jag vågade möta min rädsla och jag gjorde mitt arbete som inköpschef bra.

LÖSNINGEN? 
Lösningen är att möta sig själv i det som man inte tror sig kunna. Att hitta modet att motbevisa att det inte stämmer både i tanken och rent praktiskt.

Jag kan….. 
Jag kan lära mig….

Det är enbart jag själv som begränsar mig själv och jag kan bryta den begränsningen om jag själv vill. 

Vad har du för begränsande tankar om dig själv? 
Är du villig att våga möta dig själv i det och omprogrammera dig? 
När och hur ska du göra det?

Begränsa inte dig själv, kan jag så kan du! Dela gärna med dig i en kommentar om dina tankar runt frågan om begränsingar.