provocerande drömliv

Jag har upplevt att en del människor kan bli provocerade av att jag pratar om att skapa sitt drömliv. Det gäller även när jag (och många med mig) pratar om att försöka se det positiva istället för det negativa. Jag undrar vad som väcks i dom, varför det provocerar dom?

Jag tror att det kan misstolkas med att man inte får vara negativ eller att livet måste vara konstant lyckligt. Jag tror inte att vi kan vara konstant lyckliga eller konstant positiva, men jag tror att vi dagligen kan sträva mot att vara lyckliga och positiva. Genom att uppskatta och känna tacksamhet över det lilla i vardagen. Genom att leta efter lösningar och möjligheter i problemen mm. 

Jag tror många har en föreställning om att de måste vara "miljonärer" för att leva sitt drömliv och vara lyckliga, men du kan vara lycklig även med minimal inkomst. Det är inte det yttre som skapar lycka utan det börjar med ditt inre som du sedan kanske vill sträva mot att implementera i ditt yttre.

Men hur blir det om jag gör tvärtom. Får det mig att må bättre och bli lyckligare av att tänka att jag inte  kan få mitt drömliv*? Får det mig att må bättre att tänka negativt om utmaningar som dyker upp i mitt liv? Om någon svarar ja på den frågan så får ni gärna dela med er hur ni tänker. För mig fungerar det inte alls. Hur är det för dig?


*Drömliv = Är olika för olika människor. För en del är det en liten stuga på landet och för andra är det att resa jorden runt. För en del är det att få bli frisk och för andra att bli ekonomisk oberoende. Det kan se mycket olika ut för olika människor.